Spelmannen och urmakaren Carl Johan Andersson

Text Jenny Gustafsson

Spelmannen och urmakaren Carl Johan Andersson föddes den 2 februari 1846 på torpet Salelyckan i Härryda. Några hundra meter från dagens skola låg torpet som var ett av fem under gården Stora Assmundstorp. Fadern Anders Börjesson gifte sig med Cristina Olsdotter från St. Assmundstorp och tillsammans fick de sonen August. Efter 9 års äktenskap dog Christina i rödsot (dysenteri) och Anders gifte om sig med pigan Anna Christina Johansdotter från Töllsjö. Det ser ut som att giftermålet inte var helt efter planerna eftersom Carl Johan föddes bara en och en halv månad efter bröllopet. Några år senare kan man läsa i en anteckning i husförhörslängderna att ”makarna lefver i oenighet”. Vad detta innebär är svårt att veta men problem som detta noterades sällan av prästen om de inte var av allvarlig art. Anders och Anna Christina fick också barnen Samuel 1849 och Emma Matilda 1851, Anna Christina dog i nervfeber (tyfus) när Carl Johan var 21 år. Carl Johan står skriven som urmakare från att han var i 20-årsåldern.

Befolkningsökningen under senare hälften av 1800-talet gav upphov till omfattande hemmansklyvningar och ett stort överskott på arbetskraft, i tillägg kom nödåren 1867-69 vilket gjorde att många sökte sig till städerna eller emigrerade. Syskonen August, Samuel och Matilda flyttade alla till Göteborg mellan 1870 och 1875. År 1878 när Carl Johan var 32 år flyttade även han från Härryda till Foglavik utanför Hudene nära det nystartade glasbruket. Där bodde han omgiven av glasblåsare, gravörer och glasmålare från olika delar av Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Vid denna tid hade glasbruket runt 60 anställda så där var liv och rörelse och fanns antagligen goda arbetsmöjligheter. 1880 flyttade också fadern Anders till Hudene för att bo tillsammans med sonen. 1882 gifte sig Carl Johan med Maria Andreasdotter från Naum, detta 5 dagar efter att hon fött sonen Johan Adolf som blev inskriven som oäkta i kyrkböckerna. Bara 5 månader senare blev Carl Johan änkeman då Maria avled 28 år gammal av nervfeber (tyfus). Han tog hand om sonen och gifte några månader senare om sig med Emma Kristina Östberg från Kölaby. Familjen flyttade till Borås 1885, fadern Anders bodde kvar några år innan han flyttade tillbaka till Härryda där han levde sina sista år. Tiden framåt ser ut att ha varit turbulent för familjen Andersson. Det var hårda tider och antagligen svårt att få tillräckligt med arbete till att försörja familjen. Carl Johan och Emma Kristina fick 6 barn tillsammans: Carl Axel, Karl Axel, Ernst, Anna Wilhelmina, Anders Sigfrid och Anders. Efter att de flyttat till Borås 1885 fram till Emma Kristinas död 1906 flyttade familjen tio gånger och 1897 förlorade de två barn med några dagars mellanrum i strypsjuka (krupp).

Den information som finns om familjen är knapp så det mesta måste läsas mellan kyrkböckernas rader. Antagligen var de en helt vanlig familj som livnärde sig på Carl Johans urmakeri, i tillägg kanske de odlade sin mat eller gjorde dagsverken på glasbruket eller andra fabriker efter att dom flyttat till Borås. Kanske Carl Johan tjänade extra pengar på att spela på bröllop och danstillställningar. Carl Johans liv är kantat av sorger, bara ett av hans barn överlevde honom och han förlorade båda sina hustrur. Familjen står skriven i Borås från 1885 till 1909 men detta är antagligen bara en formalitet. Det ser ut som att familjen bott i Fristad i perioder, kanske inneboende hos någon familj. Carl Johan gjorde husaffärer i Fristad och familjemedlemmarna nämns med jämna mellanrum i Fristads kyrkböcker. I Borås bodde de i lägenheter på bl.a Lugnet, Göta och Lorensdal.

Strax efter Emma Kristinas död flyttar Carl Johan till Fristad med Anders på 6 och Johan Adolf på 27 år. Syskonen Ernst och Karl Axel är utflyttade sedan några år tillbaka. Tragiskt nog dör de tre äldsta bröderna i ung vuxen ålder. 1909 insjuknar Ernst i lungsot, han kommer hem till fadern i Fristad, men dör efter en tids sjukdom i hemmet. Åtta år senare får Carl Johan beskedet att Johan Adolf omkommit i en drunkningsolycka på Vänern, vilket han tar mycket tungt och bara två år senare dör Karl Axel i tuberkulos. Carl Johan blev boende i Fristad resten av livet. Han köpte en tomt där han uppförde en liten stuga runt 1890. Efter hustruns död byggde han ut stugan som fick namnet Svensdal nr 2 och blev boende här tillsammans med sonen Anders och en hushållerska. Stugan ligger inte kvar idag men ett nytt hus har byggts på samma tomt, granne med regementet på Heden. Anders är den enda i syskonskaran som överlevde fadern, han fick barn och det är genom dem det har varit möjligt att få tag på fotografier, brev och annan information.

Spelmän och miljöer i Anderssons närområde

I starten av 1900 talet var det ett stort intresse för att bevara folkmusiken i Sverige. Det gjordes flera omfattande insamlingsarbeten och Västergötland blev relativt väldokumenterat. 1908 bildades folkmusikkommissionen på initiativ av Nils Andersson. Kommissionens uppgift var att uppmuntra insamling och utgivning av folkmusikmaterial från hela landet.

Carl Johan Andersson levde sitt liv i Härryda, Hudene, Borås och Fristad 1846-1926, både geografiskt och tidsmässigt nära många spelmän som finns upptecknade eller omtalade i Svenska Låtar. Andersson kom aldrig med här, kanske just för att han blivit inspelad av Laurell. På-LP omslaget till Äldre svenska spelmän står det om Andersson: (…) ”Hans namn är okänt i spelmansbiografier och folkmusikutgåvor från denna tid, trots att han varit en både skicklig och uppskattad spelman i sin hemtrakt. 1917 vann han första pris vid en spelmanstävling i Fristad” (…) Andersson bodde i Härryda fram till han var 32 år och i dessa trakter fanns det många spelmän. I Svenska Låtar (Härryda) nämns flera spelmän som läromästare och källor till Robert Johansson, flera av dem var jämngamla med Andersson. Emanuel Johansson, Anders Karlsson, Edvard Börjesson samt Bengt i Buråsen (vars dotter Carolina gifte sig med Carl Johans bror Samuel) bodde alla nära Salelyckan i Anderssons ungdom.

Efter flytten till Foglavik utanför Hudene bodde Andersson bara en mil från gården som i folkmun kallades för ”Gurmelsgården” (Mellomgården i Hudene), vida omkring känd för att den var bebodd av en gammal spelmanssläkt. ”Fredrik i Gurmelsgården” och hans son Karl Fredriksson var de sista som bodde på gården innan den såldes på 1920-talet (stugan är numera hembygdsgård i Bitterna). Fredrik dog kring sekelskiftet men sonen Karl gifte sig runt 1870 och övertog gården och byggde en ny stuga på den. Denne ”Kalle” spelade först och främst klarinett men också fiol. Det var tradition att bygdens ungdomar samlades i Gurmelsgården under julen för att leka jullekar, sjunga och spela. Karl bibehöll denna tradition efter faderns död. Linnar Linnarsson skrev om Fredrik i Gurmelsgården att ”han var den skickligaste spelmannen i bygden efter Orrarna. Fredrik spelade på bröllop tillsammans med Orrarna och han kunde ett stort antal polskor och låtar som gått i arv i släkten. En av låtarna kallade han Stenbocken, när han spelade den gick fingrarna så man inte kunde ögna dem. Rätt som han arbetade med stråken, låg han nere på stallet och tappla. Det skulle föreställa skotten, kanveta, när stenbocken slog de danske. Stenbocken var en av de svåraste låtar som fanns. Kunde de spela den, var de inte dåliga”. Orrarna som omtalas var Johannes och Gustaf Orre, spelmän som levde i trakten i slutet av 1800 talet.

De sista åren i Fristad

De sista 17 åren av Anderssons liv var han skriven på Svensdal nr 2 som låg intill Fristad Hed. Detta var Elfsborgs regementes övningsplats 1797-1914, här samlades knektarna fem- sex veckor varje sommar till militärövning (sommarmöten). Detta blev en samlingsplats för handlare, knallar och bygdens original. Säkerligen drog dessa sammankomster till sig spelmän både från trakten och långväga ifrån. Det var vanligt att militärmusikerna trakterade fiol vid sidan av det instrument de spelade i tjänsten och när det spelades upp till dans stod både ”militärmusiken” och lokala spelmän för musiken. På somrarna hördes revelj och tapto, Svensdal låg granne med både soldatlogi och officersmäss. På söndagarna samlades bygdens folk i stora skaror för att bevista kyrkparaden och den efterföljande dansen. Varje midsommar var det en stor tillställning med tivoli, tittskåp, kasperteater, karuseller och naturligtvis spel till dans. Svensdal låg bara ett stenkast från officersmässen och i grannhuset hade man soldatlogi. Det är högst troligt att Andersson deltog vid festligheterna.

Ur Torpen i Fristads socken: ”Omkring 1890 uthyr Lindestrand en tomt till urmakaren C.J. Andersson, som där uppförde en mindre stuga om ett rum och kök. Urmakaren sålde 1891 stugan till Johan Peterson på Fridhem, vars bror Viktor Peterson en tid drev en liten speceriaffär i densamma, förmodligen som en filial till sin affär framme i Fristad, men antingen hade försäljningen karaktären av pantförskrivning eller också måtte Andersson ha köpt tillbaka stugan, ty denna kom att ingå i den nya byggnad, som han 1908 uppförde på tomten under namnet Svensdal nr 2. Efter urmakarens död 1926 ärvdes huset av hans son Anders”(…)

Denne Johan Peterson spelade både fiol och flöjt på bröllop i trakten och hans son Carl spelade gitarr och mandolin. En tredje broder var Emil Peterson som Viktor drev en speceriaffär tillsammans med i Fristad centrum. Emil var ”säker i att dikta vers”, både satiriska och skämtsamma dikter som han ibland fick publicerade i ortspressen. Andersson gjorde alltså husaffärer med flera musikanter, fiolspelmän och diktare i Fristad.

Bara några hundra meter från Svensdal inflyttade i slutet av 1800 talet soldaten Per Gustav Rosengren från Bredared. Han bosatte sig på torpet Högalid (Svedjorna) i Fristad. I Torpen i Fristads socken står det ”Gustav trakterade flera instrument och spelade i sin ungdom på bröllop och andra tillställningar. Han hade ett stort magdeburgerspel men spelade också munspel och fiol. Det berättas att han brukade sitta vid landsvägen eller på ett av ödetorpen inne i skogen och spela så det hördes lång väg. Ibland gick han ner till Fristad hed för att lyssna på regementsmusiken och han brukade spela när dom hade paus. På äldre dagar blev han dock religiös och tog avstånd från det som sågs på som ”lättare musik”. (…) ”ett par som när sommaren och regementsmötet på Fristad hed nalkades kom och bodde i Pålatorpets ladugård, där stannade dom helt till hösten. Dom var från Markhållet. Detta var blinde- Per och hans kvinna, han diktade och tryckte visor som han sålde till beväringarna och de indelta soldaterna, dessutom sjöng han och spelade fiol och levde på detta.”

Klas Olofsson är mest känd för sina dikter om Fristadbygden och det omfattande verket Folkliv och Folkminne där man bl.a kan läsa: ”En över åttioårig spelman i Fristad, som spelat på auktioner och lekstugor i all sin tid, omtalar: Jag hade varit ute (och spelat) natt efter natt hela veckan samt senast den föregående natten. När jag då var hemkommen och i sängen samt nätt och jämt insomnad, begynte armen och foten att gå uti vildaste fläng, alldeles som, eller värre än, då jag spelar. Detta talte min hustru om. Hon trodde, att det var Den onde, som anfäktade mig. Detta föreföll mig så lömskt, att jag lovte mig själv att aldrig ta fiolen i händerna mer.” Olofsson skriver i kapitlet ”Folk som gick ikring”: ”spelmänner med fiolen, kommo och voro välkomna. Stannade kanhända någon dag, så lärde de pojkarne en ny låt på fars eller farfars fiol.” Han var också spelman och upptecknades av Torsten Edlund med en variant av en polska som finns med i notsamlingen.

Kommande evenemang:

Se vårt KALENDARIUM för kommande händelser!